1 Då Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.
2 Den förstfödde hette Joel och den andre Avia, och de hade sitt domarsäte i Beer Sheva.
3 Men sönerna följde inte sin far i spåren utan såg till egen fördel: de tog mutor och vrängde lagen.
4 Då samlades Israels äldste och sökte upp Samuel i Rama.
5 »Du är gammal«, sade de till honom, »och dina söner följer inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk.«
6 Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren,
7 och Herren svarade: »Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung.
8 Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur Egypten har de ständigt vänt sig bort från mig och tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot dig.
9 Gör dem till viljes, men varna dem först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få.«
10 Samuel framförde Herrens ord till dem som begärde en kung.
11 »Dessa rättigheter«, sade han, »tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn.
12 Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare.
13 Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd.
14 Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän.
15 Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän.
16 Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom,
17 och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar.
18 När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.«
19 Folket vägrade dock att lyssna till Samuel. »Nej«, ropade de, »vi vill ha en kung,
20 så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider.«
21 När Samuel hörde vad folket hade att säga framförde han det till Herren,
22 och Herren svarade: »Gör dem till viljes och låt dem få en kung.« Då sade Samuel åt israeliterna att gå hem, var och en till sin stad.