1 »Förr eller senare faller jag offer för Saul«, tänkte David. »Det bästa jag kan göra är att fly till filisteernas land. Då måste Saul ge upp och sluta att leta efter mig överallt i Israel; jag kommer att vara utom räckhåll för honom.«
2 Alltså bröt David upp tillsammans med de sexhundra man han hade med sig och gick över till kungen i Gat, Akish, Maoks son.
3 Hos honom slog sig David ner med sina män, var och en med sin familj, David med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil från Karmel, Navals änka.
4 När Saul fick höra att David hade flytt till Gat upphörde han att leta efter honom.
5 »Om jag har vunnit din gunst«, sade David till Akish, »låt mig då få bosätta mig i någon av städerna ute i landet. Inte skall jag väl bo här i huvudstaden hos dig, herre?«
6 Genast förlänade Akish honom Siklag — det är därför denna stad än i dag tillhör Juda kungar.
7 I ett år och fyra månader stannade David i filisteernas land.
8 Han och hans män drog ut på plundringståg mot geshureerna, girseerna och amalekiterna; det var dessa folk som bodde i området mellan Telam och Shur, ända bort mot Egypten.
9 Under sina härjningar i landet lämnade David varken män eller kvinnor vid liv. Han tog med sig får och kor, åsnor och kameler och kläder och vände så tillbaka till Akish.
10 När Akish frågade: »Vem har ni plundrat i dag«, kunde David svara att de hade varit i Judas del av Negev eller i jerachmeeliternas del eller i keniternas.
11 David skonade varken män eller kvinnor. Han var rädd att de skulle anklaga honom för vad han gjort, om de kom levande till Gat. Så brukade David gå till väga under hela den tid han bodde i filisteernas land.
12 Och Akish litade på honom och tänkte: »Säkert har han gjort sig så hatad av sitt folk Israel att han för all framtid måste hålla sig till mig.«