5 När han hade nått fram till amalekiternas stad lade han sig i bakhåll i bäckravinen.
6 Han uppmanade keniterna att dra sig bort och lämna amalekiterna: »Jag vill inte utrota er tillsammans med dem. Ni behandlade ju israeliterna som vänner, då de var på väg från Egypten.« Keniterna drog sig då bort,
7 och Saul slog amalekiterna och förföljde dem från Havila ända fram till Shur, öster om Egypten.
8 Deras kung Agag greps levande, men alla andra vigdes åt förintelse och höggs ner med svärd.
9 Saul och hans män skonade Agag och vidare det bästa av boskapen, de feta oxarna och lammen och över huvud taget allt som hade något värde: det kunde de inte förmå sig att viga åt förintelse, som de gjorde med allt det odugliga och värdelösa.
10 Herrens ord kom till Samuel:
11 »Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung. Han har vänt sig från mig och gör inte vad jag befaller honom.« Detta upprörde Samuel, och han ropade till Herren hela natten.