30 Han lämnade Eliav och frågade andra, och alla gav honom samma svar.
31 Ryktet om vad David hade sagt spred sig, och även Saul hörde det och kallade honom till sig.
32 Och David sade till Saul: »Låt dig inte skrämmas av honom, herre. Jag, din tjänare, skall gå ut och strida mot den där filistén.« —
33 »Inte duger du till att slåss mot filistén«, svarade Saul, »du är ju bara en pojke, och han har varit krigare i hela sitt liv.«
34 Men David sade: »Jag har vallat får åt min far. När det kom ett lejon och tog ett får ur hjorden
35 sprang jag efter det, slog ner det och ryckte bytet ur käftarna på det. När det anföll mig grep jag det i manen och slog ihjäl det.
36 Också en björn har jag fällt, och det skall gå likadant för den där oomskurne filistén som det gick för dem, eftersom han har skymfat den levande Gudens här.«