2 Från den dagen tog Saul David till sig och lät honom inte återvända hem.
3 Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
4 Han tog av sig manteln han bar och gav den åt David, liksom sina övriga kläder och till och med svärdet, bågen och bältet.
5 Och David lyckades så väl med alla uppdrag han fick att kungen gjorde honom till befälhavare. Både folket och Sauls närmaste män tyckte att det var ett bra beslut.
6 Då hären kom tillbaka efter att David hade dödat filistén gick kvinnorna i Israels alla städer ut för att titta, och danserskor mötte kung Saul med glädjerop och tamburiner och tresträngade lyror.
7 De jublande kvinnorna sjöng:Saul har slagit tusen,David tio tusen.
8 Saul tog mycket illa upp, och i sin förbittring sade han: »Åt David ger de tio tusen och åt mig tusen. Nu fattas honom bara kungamakten.«