20 och då kommer jag och skjuter pilar åt det hållet, som om jag sköt till måls.
21 Jag skickar en pojke att leta efter pilarna, och om jag då ropar till honom: ’Den ligger längre hitåt, hämta den!’ då kan du komma fram och känna dig lugn, då är det ingen fara å färde, så sant Herren lever.
22 Men om jag ropar åt pojken: ’Pilen ligger längre bort!’ då måste du ge dig av, då sänder Herren i väg dig.
23 Vad vi har lovat varandra, du och jag, det vakar Herren över för all framtid.«
24 Så gömde sig David där ute på fälten.Nymånadsfesten kom, och kungen slog sig ner för att äta.
25 Han satt på sin vanliga plats vid väggen. Jonatan satte sig mitt emot honom och Avner vid sidan om Saul. Men Davids plats stod tom.
26 Saul sade ingenting den dagen, han tänkte: »Det har nog hänt honom något så att han är oren. Ja, säkert är han oren.«