22 Men om jag ropar åt pojken: ’Pilen ligger längre bort!’ då måste du ge dig av, då sänder Herren i väg dig.
23 Vad vi har lovat varandra, du och jag, det vakar Herren över för all framtid.«
24 Så gömde sig David där ute på fälten.Nymånadsfesten kom, och kungen slog sig ner för att äta.
25 Han satt på sin vanliga plats vid väggen. Jonatan satte sig mitt emot honom och Avner vid sidan om Saul. Men Davids plats stod tom.
26 Saul sade ingenting den dagen, han tänkte: »Det har nog hänt honom något så att han är oren. Ja, säkert är han oren.«
27 Men då Davids plats stod tom också på andra dagen av festen frågade Saul sin son Jonatan: »Varför har inte Jishajs son kommit till måltiden vare sig i går eller i dag?«
28 Jonatan svarade: »David bad mig om lov att gå till Betlehem,