37 Men när pojken kom fram till den plats där pilen slagit ner ropade Jonatan efter honom: »Den ligger längre bort.
38 Skynda dig och spring, stanna inte!« Pojken plockade upp pilen och kom tillbaka med den till sin herre.
39 Han anade ingenting, men Jonatan och David visste vad det gällde.
40 Sedan lämnade Jonatan sina vapen till pojken och sade åt honom att ta med dem till staden.
41 När han gått reste sig David från sitt gömställe vid kullen och föll ner med ansiktet mot jorden och hälsade Jonatan tre gånger. De kysste varandra under tårar, och till slut grät David våldsamt.
42 Då sade Jonatan till honom: »Farväl. Vi båda har svurit varandra en ed i Herrens namn: Herren skall vaka över förbundet mellan mig och dig och mellan våra efterkommande för all framtid.«
43 Så gick David sin väg medan Jonatan återvände till staden.