4 När han kom till fårfållorna utmed vägen gick han in i en grotta där för att uträtta sina behov. Men längst inne i grottan satt David och hans män,
5 och de sade till honom: »Nu är den dagen inne om vilken Herren sagt: Jag lämnar din fiende i ditt våld, gör med honom vad du behagar!« Då smög sig David fram och skar av en flik av Sauls mantel.
6 Men när han hade skurit av Sauls mantelflik slog honom samvetet,
7 och han sade till sina män: »Herren förbjude att jag skulle handla så mot min härskare, Herrens smorde, att jag bär hand på honom: han är dock Herrens smorde.«
8 Och med stränga ord avhöll David sina män från att överfalla Saul.Saul lämnade grottan och fortsatte vägen fram.
9 Då reste sig David och gick ut och ropade efter honom: »Min herre och konung!« Saul såg sig om, och David föll ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt.
10 Han sade: »Varför lyssnar du till dem som säger att jag vill dig illa?