2 Då hände en gång följande. Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats.
3 Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod.
4 Då ropade Herren på Samuel. »Här är jag«, svarade han,
5 och han sprang bort till Eli och sade: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.« Då gjorde han det.
6 Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.«
7 Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord.
8 För tredje gången ropade Herren på Samuel, som åter steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken,