13 När hans stämma ljuder brusar himlens vatten,han får regnmoln att stiga vid världens ände,han låter blixtar ljunga och regnet fallaoch sänder ut vindar från sina förråd.
14 Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting,guldsmeden har svikits av sin gudabild:hans beläten är bländverk,det finns inget liv i dem.
15 De är tomhet, löjeväckande ting.I hemsökelsens stund förintas de.
16 Sådan är inte han, Jakobs andel,ty det är han som har skapat allt,och Israel är hans egen stam,Herren Sebaot är hans namn.
17 Tag era bylten! Bort ur landet,ni som bor i en belägrad stad!
18 Ty så säger Herren:Denna gång slungar jag i vägdem som bor i landet.Jag skall ta itu med democh krama musten ur dem.
19 Ve mig, jag är krossad,mitt sår kan inte läkas.Och jag trodde att dettavar en plåga jag kunde bära.