1 Så sade Herren: Gå bort till judakungens palats och tala där dessa ord:
2 Hör Herrens ord, du Judas konung, som sitter på Davids tron, du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar.
3 Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats!
4 Om ni rättar er efter denna befallning skall kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar färdas genom portarna till detta palats, följda av sitt hov och sitt folk.
5 Men om ni inte lyder dessa befallningar, så svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta palats skall läggas i ruiner.
6 Ty så säger Herren om judakungens palats:Du är för mig som Gilead,som berget Libanons krön,men jag skall göra dig till ödemark,till städer där ingen bor.
7 Jag inviger mäntill att förhärja dig med sina yxor.De skall hugga ner dina yppersta cedraroch kasta dem i elden.
8 Folk från många länder skall ha sin väg förbi denna stad, och när de undrar varför Herren handlat så mot denna stora stad
9 skall svaret bli: Därför att folket övergav förbundet med Herren, sin Gud, och föll ner för andra gudar och dyrkade dem.
10 Gråt inte över den döde,sörj honom inte.Gråt i stället över den som vandrar bort,ty han skall aldrig återvändaoch se det land där han föddes.
11 Ty så säger Herren om Shallum, Josias son, kungen av Juda, som efterträdde sin far Josia och som fördes bort från denna plats: Han skall aldrig återvända hit.
12 Han skall dö på den plats dit han förvisats, och han skall aldrig återse detta land.
13 Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighetoch murar övervåningen med orätt,som låter sin nästa arbeta utan betalningoch inte ger honom lön,
14 den som säger: »Jag skall bygga ett väldigt husmed rymlig övervåning,förse det med fönsteroch paneler av cederträoch måla det lysande rött!«
15 Är det att vara konung,att pråla med cederträ?Tänk på din far: han åt och drackoch gjorde det som var rätt och riktigt —då gick allt honom väl.
16 Han värnade den svages och fattiges rätt —då gick allt väl.Är inte det att känna mig?säger Herren.
17 Du har inte ögon för annat,inte tanke på annat,än att roffa åt dig,att låta oskyldigt blod flytaoch hänge dig åt våld och tyranni.
18 Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, kungen av Juda:Ingen skall hålla dödsklagan över honom:»Ack, min broder! Ack, syster!«Ingen skall hålla dödsklagan över honom:»Ack, herre! Ack, all din prakt!«
19 Han skall få en åsnebegravning, han skall släpas bort och slängas utanför Jerusalems portar.
20 Stig upp på Libanon och ropa,låt din röst ljuda i Bashan,ropa högt från Avarim,ty alla dina älskare är krossade.
21 Jag talade till dig när du levde i trygghet,men du svarade: »Jag vill inte lyssna.«Sådan har du varit sedan din ungdom:du har inte lyssnat på mig.
22 Dina herdar skall vallas av vinden,dina älskare föras bort i fångenskap.Du skall stå där skamsen och förödmjukadför all din ondskas skull.
23 Du som bor på ett Libanonoch har byggt ditt näste bland cedrarna,du skall stöna när värkarna kommer över dig,du skall plågas som en födande kvinna!
24 Så sant jag lever, säger Herren, även om du, Konja, Jojakims son, Judas konung, vore en sigillring på min högra hand, skulle jag slita bort den.
25 Jag skall utlämna dig åt dina dödsfiender, åt dem du fruktar, åt kung Nebukadnessar av Babylonien och åt kaldeerna.
26 Dig själv och din mor som födde dig skall jag slunga bort till ett annat land, ett land där ni inte är födda. Och där skall ni dö.
27 Till det land dit de längtar skall de aldrig återvända.
28 Är då denne Konja ett kasserat kärl som skall krossas, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort och slungas i väg till ett land de inte känner?
29 Land, land, land, hör Herrens ord!
30 Så säger Herren: Uppteckna denne man som barnlös, en som aldrig lyckats med något i livet. Ty ingen av hans efterkommande skall lyckas bestiga Davids tron och åter regera i Juda.