1 Herren sade till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod här inför mig skulle jag ha någon medkänsla med detta folk. Driv bort dem ur min åsyn, låt dem gå sin väg!
2 Och när de frågar dig vart de skall gå skall du svara dem: Så säger Herren:Till pesten de som hör pesten till,till svärdet de som hör svärdet till,till svälten de som hör svälten till,till fångenskapen de som hör fångenskapen till.
3 Fyra olika plågor bådar jag upp mot dem, säger Herren: svärdet som skall döda, hundarna som skall släpa bort, himlens fåglar och markens djur som skall äta och sönderslita.
4 Jag skall göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden på grund av allt vad Judas kung Manasse, Hiskias son, har gjort sig skyldig till i Jerusalem.
5 Vem har medlidande med dig, Jerusalem,vem visar deltagande?Vem gör sig besvär att frågahur det går för dig?
6 Det var du som övergav mig, säger Herren,du som vände mig ryggen.Jag lyfte min hand mot dig och krossade dig.Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Alla som bodde i städernakastade jag med kastskovel.Jag gjorde dem barnlösa, lät mitt folk gå under —de vek inte av från sin väg.
8 Deras änkor blev talrikareän sandkornen på stranden.Jag sände mot dem inkräktaresom härjade mitt på ljusa dagen.Skräck och förfäranlät jag plötsligt drabba dem.
9 Hon som har fött sju sönersjunker samman i vanmakt.Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,hon berövades sin ära.Dem som är kvar av folketskall jag prisge åt fiendens svärd,säger Herren.
10 Ve mig, min mor, att du födde mig,en man som ständigt råkar i tvist och trätamed hela världen!Jag står inte i skuld till någonoch ingen står i skuld till mig.Ändå förbannar de mig alla.
11 Sannerligen, Herre, dig har jag tjänatmed deras bästa för ögonen.Jag har bett till dig för mina fienderi olyckans och nödens tid,det vet du, Herre.
12 Kan man bryta sönder järn,järn från norr, och koppar?
13 Din rikedom och dina skatterskall jag utlämna till plundringsom straff för alla de synderdu begått överallt i ditt land.
14 Jag skall göra dig till slav åt dina fienderi ett land du inte känner.Ty min vrede har tänt en eld,den brinner för alltid.
15 Herre, tänk på mig och ta dig an mig,ge mig hämnd på mina förföljare!Låt inte ditt tålamod bli mitt fall!Tänk på hur jag smutskastas för din skull
16 av dem som föraktar dina ord.Krossa dem, så att ditt ordkan fylla mitt hjärta med glädje!Ty ditt namn är utropat över mig,Herre, härskarornas Gud.
17 Aldrig får jag skrattatillsammans med glada vänner.Jag sitter ensam, tyngd av din hand,ty din vrede uppfyller mig.
18 Varför måste jag ständigt plågas,varför är mitt sår obotligt?Det vill inte läka.En sinande bäck har du blivit för mig,ett vatten som sviker.
19 Och nu säger Herren:Om du vänder tillbakaskall jag låta dig komma tillbakaoch bli min tjänare.Om ditt tal är lödigt och utan slaggskall du få bli min mun.Människorna skall komma tillbaka till dig,men du skall inte komma tillbaka till dem.
20 Mot detta folk gör jag digtill en ointaglig mur av koppar.De skall angripa dig,men de skall inte besegra dig,ty jag är med dig,jag skall komma till din hjälpoch rädda dig, säger Herren.
21 Jag skall rädda dig ur de ondas handoch befria dig ur våldsmännens grepp.