1 Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om folken.
2 Om Egypten.Mot den egyptiske kungen farao Nekos här, som stod vid floden Eufrat, vid Karkemish, och som besegrades av den babyloniske kungen Nebukadnessar under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda.
3 Gör sköldarna redo,ryck fram till strid!
4 Spänn för hästarna!Ryttare, sitt upp!Ställ upp i hjälm,låt spjuten blänka,dra på brynjorna!
5 Vad är det jag ser?De grips av skräck,de viker tillbaka.Deras hjältar är slagna.De tar till flykten,ser sig inte om.Skräck från alla håll,säger Herren.
6 Den snabbaste kan inte fly,hjälten kommer inte undan.Norrut, vid Eufrat,vacklar de och faller.
7 Vem är det som stiger likt Nilen,likt strömmar av brusande vatten?
8 Egypten stiger likt Nilen,likt strömmar av brusande vatten.Han tänker: Jag skall stiga, jag skall översvämma jorden,förgöra städerna och alla som bor i dem.
9 Framåt, hästar!Vagnar, storma fram!Ryck fram, hjältar,män från Kush och Put med era sköldar,ludeer med spända bågar!
10 Den dagen skall vara en hämndens dag, då Herren Gud Sebaot tar hämnd på sina fiender.Då skall svärdet frossa,släcka sin törst med deras blod,ty Herren Gud Sebaotställer till ett slaktofferi landet i norr, vid Eufrat.
11 Bege dig till Gilead och hämta balsam,arma jungfru Egypten.Förgäves prövar du många botemedel —det finns ingen läkedom för ditt sår.
12 Folken har hört om din skam,ditt klagoskri fyller världen.Hjältarna faller över varandraoch stupar tillsammans.
13 Detta är det ord som Herren talade till profeten Jeremia, att Nebukadnessar, kungen av Babylonien, skulle komma och besegra Egypten:
14 Ropa ut i Egypten,förkunna i Migdol,förkunna i Memfis och Tachpanches:»Fatta posto, gör dig redo,ty svärdet frossar runt omkring dig!«
15 Varför har Apis flytt,varför höll din tjurgud inte stånd?Därför att Herren drev bort honom.
16 Den lejda hopen vacklade och föll,och de ropade till varandra:»Kom, låt oss vända tillbakatill vårt folk och det land där vi föddes,undan det härjande svärdet!«
17 Ge farao, Egyptens kung, detta öknamn:Bullret som aldrig kom.
18 Så sant jag lever, säger Konungen,han vars namn är Herren Sebaot,som Tabor bland bergen,som Karmel vid havetär han som kommer.
19 Gör dig redo för landsflykt,du folk som bor i Egypten,ty Memfis skall läggas öde,förhärjas, så att ingen kan bo där.
20 En grann kviga är Egypten,men en broms kommer farande från norr.
21 Och legoknektarna i landet,dessa gödda kalvar,allihop vänder de och flyr.De kan inte hålla stånd,ty olyckans dag är över dem,hemsökelsens stund.
22 Hon väser som en ormnär deras här rycker an.Som timmerhuggareger de sig på henne med sina yxor,
23 de hugger ner hennes skog, säger Herren.De är otaliga,talrikare än gräshoppor,ingen kan räkna dem.
24 Det arma Egypten står där med skam,utlämnat åt folket från norr.
25 Herren Sebaot, Israels Gud, säger: Jag straffar Amon från No och farao och Egypten, dess gudar och kungar, både farao och dem som satt sin lit till honom.
26 Jag utlämnar dem åt deras dödsfiender, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter skall landet åter vara bebott som i forna dagar, säger Herren.
27 Var inte rädd, du min tjänare Jakob,var inte förskräckt, du Israel.Jag skall rädda dig ur fjärran land,dina barn ur det land där de är fångna.Jakob skall åter leva trygg,ingen skall hota honom.
28 Var inte rädd, du min tjänare Jakob,säger Herren,ty jag är med dig.Jag skall förgöra alla de folktill vilka jag har fördrivit dig.Men dig skall jag inte förgöra.Jag skall tukta dig, men rättvist,jag låter dig inte undgå straff.