1 under kung Sidkias nionde regeringsår i Juda, i tionde månaden, hade den babyloniske kungen Nebukadnessar och hela hans här kommit och belägrat Jerusalem,
2 och under Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, hade staden stormats —
3 då kom den babyloniske kungens alla befälhavare och slog sig ner i Mittporten: det var fältmarskalken Nergalsareser, hovmarskalken Nebusarsekim, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare.
4 När kung Sidkia av Juda och hans soldater fick se dem flydde de, och under natten lämnade de staden genom den kungliga trädgården och en port mellan de båda murarna. Kungen tog vägen mot Jordandalen,
5 men den kaldeiska hären förföljde dem och hann upp Sidkia i öknen vid Jeriko. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, den babyloniske kungen, i Rivla i Hamat, och där rannsakades han.
6 Den babyloniske kungen lät i Rivla avrätta Sidkias söner inför hans ögon. Alla förnäma män i Juda lät den babyloniske kungen också avrätta.
7 Därefter lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Han slog honom i bojor och förde honom till Babylon.
8 Kungens palats och invånarnas hus brände kaldeerna ner, och de rev ner Jerusalems murar.
9 De soldater som var kvar i staden och de som deserterat fördes bort till Babylonien av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna.
10 Endast några av de fattigaste, som ingenting ägde, lämnade gardesbefälhavaren Nebusaradan kvar i Juda; samtidigt gav han dem vingårdar och åkrar.
11 Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav gardesbefälhavaren Nebusaradan följande befallning i fråga om Jeremia:
12 »Ta hand om honom och vaka över honom. Gör honom inget ont, låt honom få vad han önskar.«
13 Gardesbefälhavaren Nebusaradan, hovmarskalken Nebushasban, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare
14 lät då hämta Jeremia från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam, Shafans son, för att denne skulle föra honom hem. Så fick han bo bland folket.
15 Till Jeremia kom Herrens ord, medan han satt inspärrad på vaktgården:
16 Gå till nubiern Eved-Melek och säg: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta mina ord mot denna stad gå i uppfyllelse, jag skall bringa den olycka och inte lycka, och det skall ske i din åsyn den dagen.
17 Men dig skall jag rädda den dagen, säger Herren. Du skall inte falla i händerna på dem du fruktar,
18 utan jag skall låta dig komma undan. Du skall inte falla för svärdet, du skall komma undan med livet därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.