1 Detta är Herrens ord till Jeremia om torkan.
2 Juda sörjer,städernas portar sjunker samman,lutar mot jorden i sorg,ett klagoskri stiger från Jerusalem.
3 Stormännen skickar sina drängar efter vatten,men när de kommer till dammenfinner de inget vatten.De återvänder med tomma kärl.Besvikna och vanmäktigatäcker de sina huvuden.
4 Marken spricker,ty inget regn har fallit i landet.Därför täcker bönderna besvikna sina huvuden.
5 Också hinden på fältetöverger sin nyfödda kalvdå det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på de kala höjdernaoch flämtar som schakaler.Deras ögon är matta,ty det finns inget gräs.
7 Fastän våra brott vittnar mot oss —grip in, Herre, ditt namn till ära!Ja, vår trolöshet är stor,mot dig har vi syndat.
8 Du Israels hopp,dess räddare i nödens tid,varför är du som en främling i landet,en vandrare som stannar en enda natt?
9 Varför står du lamslagen,lik en kämpe som inte kan segra?Du finns ju mitt ibland oss, Herre,och ditt namn är utropat över oss,överge oss inte!
10 Så säger Herren om detta folk: De älskar att driva omkring, de har svårt att hålla fötterna i styr. Herren vill inte veta av dem; nu minns han deras skuld och straffar deras synder.
11 Herren sade till mig: »Du skall inte be om välgång för detta folk.
12 När de fastar skall jag inte höra deras rop, och när de offrar brännoffer och matoffer vill jag inte veta av dem. Med svärd och svält och pest skall jag göra slut på dem.«
13 Då sade jag: »Herre, min Gud, profeterna säger till dem att de inte skall drabbas av svärd eller svält, eftersom du skall ge dem fred och trygghet på denna plats.«
14 Herren svarade mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem och inte gett dem något uppdrag och inte talat till dem. Lögnsyner, tomma spådomskonster och bedrägliga påfund är vad dessa profeter kommer med.
15 Därför säger jag, Herren, om de profeter som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller svält skall drabba detta land: Genom svärd och svält skall dessa profeter gå under.
16 Och människorna som de profeterar för skall bli liggande på Jerusalems gator, offer för svält och svärd, och ingen skall begrava dem — män och hustrur, söner och döttrar. Så skall jag låta deras egen ondska drabba dem.
17 Detta skall du säga till dem:Tårar strömmar från mina ögonnatt och dag, utan avbrott.Ty mitt folk, min arma dotter,har drabbats av ett förkrossande slag,av ett oläkligt sår.
18 Går jag ut på fältenser jag dem som stupat för svärd,går jag in i stadenser jag svältens härjningar.Även präster och profeterirrar omkring i landet, rådlösa.
19 Har du helt förkastat Juda?Känner du avsky för Sion?Varför har du slagit oss,gett oss oläkliga sår?Vi hoppas på fred och välgångmen lyckan uteblir,vi hoppas på en tid av läkedommen möter skräck.
20 Herre, vi erkänner vår ondska,våra fäders skuld,ja, vi har syndat mot dig.
21 För ditt namns ära: förskjut oss inte,förnedra inte din härlighets tron!Kom ihåg ditt förbund med oss, bryt det inte!