1 Så säger Herren:Se, jag uppväcker en förhärjande stormmot Babylon och mot dem som bor i Lev Kamaj.
2 Jag skall sända främlingar att tröska Babylonien.De skall utplundra landet.Från alla håll skall de angripa detpå olyckans dag.
3 Bågskytten skall spänna bågenoch brösta sig i sin brynja.Skona inte dess unga män,vig hela hären åt förintelse!
4 De skall falla dräpta i kaldeernas land,genomborrade på dess gator.
5 Israel och Juda är inte änklingar,inte övergivna av sin Gud, av Herren Sebaot,men deras land är fyllt av skuldinför Israels Helige.
6 Fly bort från Babylonien,sätt er i säkerhet,annars drabbar straffet också er.Ty tiden är inne för Herrens hämnd,han vedergäller dem för vad de gjort.
7 En gyllene bägare var Babylon i Herrens hand,den gjorde hela världen drucken.Folken drack av vinet i den,därför blev de som galna.
8 Plötsligt har Babylon fallit och krossats.Brist ut i klagorop över henne!Hämta balsam till hennes sår,kanske kan det läkas.
9 Vi försökte bota Babylon,men hon kunde inte botas.Lämna henne! Låt oss ge oss avvar och en till sitt land.Domen över henne når till himlen,den räcker upp till skyarna.
10 Herren har fört vår rättvisa sak till seger.Kom, låt oss berätta i Sionvad Herren, vår Gud, har gjort!
11 Vässa pilarna,fyll era koger!Herren har uppeggat de mediska kungarna, ty hans avsikt är att förgöra Babylon. Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12 Höj fälttecknet mot Babylons murar!Skärp bevakningen,sätt ut poster,förbered bakhåll!Herren har fattat sitt beslutoch sätter nu i verketsina hotelser mot Babylons invånare.
13 Du som bor vid väldiga vattendragoch är så rik på skatter,ditt slut har kommit,din väv skärs ner.
14 Herren Sebaot har svurit vid sig själv:Jag skall fylla dig med människor,talrika som en gräshoppssvärm.De skall höja ett härskri mot dig.
15 Han har gjort världen med sin kraft,grundat jorden med sin visdomoch med sin klokhet spänt upp himlen.
16 När hans stämma ljuder brusar himlens vatten,han får regnmoln att stiga vid världens ände,han låter blixtar ljunga och regnet fallaoch sänder ut vindar från sina förråd.
17 Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting,guldsmeden har svikits av sin gudabild:hans beläten är bländverk,det finns inget liv i dem.
18 De är tomhet, löjeväckande ting.I hemsökelsens stund förintas de.
19 Sådan är inte han, Jakobs andel,ty det är han som har skapat allt,och Israel är hans egen stam,Herren Sebaot är hans namn.
20 Du är min hammare, mitt stridsvapen.Med dig krossar jag folk,med dig förintar jag riken,
21 med dig krossar jag häst och ryttare,med dig krossar jag stridsvagn och vagnskämpe,
22 med dig krossar jag man och kvinna,med dig krossar jag gammal och ung,med dig krossar jag yngling och flicka,
23 med dig krossar jag herde och hjord,med dig krossar jag bonde och oxspann,med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24 Jag skall vedergälla Babylonoch alla som bor i Kaldeenför allt det onda de gjort mot Sioninför era ögon, säger Herren.
25 Nu vänder jag mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden. Jag lyfter min hand mot dig och vältrar ner dig från klipporna och gör dig till ett förbränt berg.
26 Från dig skall ingen hämtahörnsten eller grundsten,ty du skall läggas ödeför all framtid, säger Herren.
27 Höj ett fälttecken på jorden,stöt i horn bland folken,invig dem till strid mot Babylon,båda upp riken mot henne— Ararat, Minni och Ashkenas —utse en fältherre mot henne,låt hästarna rycka framlikt svärmar av borstiga gräshoppor.
28 Invig folken till strid mot henne, Mediens kungar, dess ståthållare och alla styresmän, hela det välde de härskar över.
29 Då bävar jorden och skälver,ty Herrens planer mot Babylonien förverkligas:att lägga landet ödeså att ingen kan bo där.
30 Babylons kämpar har gett upp sin kamp,de sitter i sina fästen,deras kraft har sinat,de har blivit som kvinnor.Husen har satts i brand,bommarna är bräckta.
31 Löpare efter löpare,budbärare efter budbärarekommer från alla håll till kungen av Babylonienmed bud att hans stad erövras.
32 Flodövergångarna har besatts,bålverken är nerbrända,soldaterna har slagits av skräck.
33 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Det arma Babylon är som en tröskplatssom just trampats till.Inom kort är skördetiden inne.
34 Nebukadnessar, kungen av Babylonien,slukade mig, han sög ur mig.Han ställde undan mig som ett tomt kärl.Likt en drake svalde han mig,fyllde sin buk med mina läckerheteroch drev bort mig.
35 Må allt våld, all förstörelse som drabbat mignu drabba Babylon,säger Sions invånare.Må straffet för mitt utgjutna bloddrabba Kaldeens invånare,säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:Nu tar jag mig an din sakoch utkräver hämnd för dig.Jag låter deras hav torka utoch deras källa sina.
37 Och Babylon skall bli en stenhög,ett tillhåll för schakaler,en kuslig ödemark,där ingen kan bo.
38 De ryter i flock som lejon,morrar som unga lejon.
39 Jag skall förvandla deras dryck till giftoch dricka dem medvetslösa.De skall falla i evig sömnoch aldrig mer vakna upp,säger Herren.
40 Som lamm skall jag föra dem till slakt,som baggar och bockar.
41 Ack, Sheshak har fallit,hela världens stolthet har intagits.Ack, Babylons ödeväcker fasa bland folken.
42 Babylon har dränkts av havet,översvämmats av brusande vågor.
43 Dess städer har lagts öde,blivit ett förtorkat ökenland,där ingen kan bo,dit ingen människa färdas.
44 Jag straffar Bel i Babylonoch sliter ur hans gap vad han slukat.Folken skall inte längreströmma till honom.Också Babylons murar faller.
45 Mitt folk, dra ut därifrån,sätt er i säkerhetundan Herrens flammande vrede.
46 Tappa inte modet, bli inte skrämda av de rykten som går i landet. Ena året kommer ett rykte, året därpå ett annat, rykten om våld i landet, om härskares kamp mot härskare.
47 Ja, det skall komma en tiddå jag skall straffa Babylons avgudar.Hela landet skall stå med skamoch alla ligga där fallna.
48 Himmel och jord och allt som finns därskall jubla över Babylons fall,när förhärjarna tränger in från norr,säger Herren.
49 Ja, Babylon måste fallaför deras skull som har dräpts i Israel,så som för Babylons skulldräpta har fallit över hela jorden.
50 Ni som har undkommit svärdet,ge er av, bli inte kvar!Tänk på Herren i fjärran landoch minns Jerusalem.
51 Vi blev vanärade och hånade,våra ansikten rodnade av skam,när främlingar trängde ini Herrens heliga tempel.
52 Men det skall komma en tid,säger Herren,då jag skall straffa Babylons avgudaroch landet skall fyllas av de sårades jämmer.
53 Om Babylon så steg upp i himlenoch gjorde sin höga fästning ointaglig,skulle ändå mina förhärjare nå dit,säger Herren.
54 Ett klagoskri hörs från Babylon,stor är förödelsen i kaldeernas land.
55 Ty Herren förhärjar Babylon,han gör slut på dess väldiga larm.Vågorna brusar som en mäktig flodmed larmande dån.
56 Förhärjaren kommer,han kommer mot Babylon.Hjältarna tas till fånga,deras bågar bräcks.Ty Herren är en hämndens Gud,han vedergäller till fullo.
57 Babylons stormän och visa skall jag dricka berusade, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.
58 Så säger Herren Sebaot:Babylons breda murskall jämnas med marken,dess höga portar sättas i brand.Folkens mödor mynnar ut i intet,allt de slitit för blir eldens rov.
59 Detta är det uppdrag profeten Jeremia gav Seraja, son till Neria, Machsejas son, när Seraja följde med judakungen Sidkia till Babylonien i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare.
60 Jeremia skrev i en bokrulle ner alla de olyckor som skulle drabba Babylon, allt detta som är skrivet om Babylon.
61 Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babylon, läs då upp allt som står här.
62 Du skall säga: Herre, du har själv hotat att förstöra denna plats, så att ingen kan bo där, varken människor eller djur; den skall läggas öde för all framtid.
63 När du har läst upp bokrullen skall du binda en sten vid den och kasta den i Eufrat.
64 Sedan skall du säga: Så skall Babylon sjunka och aldrig mer komma upp, på grund av de olyckor som jag låter drabba det.«Så långt Jeremias ord.