13 Dina gudar har blivit lika talrika som dina städer, Juda, och ni har rest lika många offeraltaren åt Baal som det finns gator i Jerusalem, altaren åt skamguden.
14 Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan och förböner, ty jag kommer inte att lyssna när de ropar till mig om sin olycka.
15 Vad har min älskade i mitt hus att göra,hon som handlat så skändligt?Kan fettstycken och offerköttavvända olyckan från dig?Tror du att de kan rädda dig?
16 Ett grönskande, praktfullt olivträd —så kallade Herren dig.Nu sätter han lövverket i brand,och med ett väldigt dånbrinner dina grenar.
17 Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycksdomen över dig på grund av det onda som Israels folk och Judas folk har bedrivit: de väckte min vrede genom att tända offereld åt Baal.
18 Herren lät mig veta det, och då förstod jag. Ja, du lät mig se deras handlingar.
19 Själv var jag som ett fogligt lamm som leds till slakt. Jag insåg inte att det var mot mig de smidde sina planer: »Låt oss fördärva trädet medan det har sav, låt oss utplåna honom ur de levandes land, så att ingen längre minns hans namn!«