11 De har ödelagt den,sörjande och öde ligger den framför mig,hela landet är förött,ty ingen bryr sig om det.
12 Över öknens kala höjderrycker förhärjare fram.Ett Herrens svärd förtär allt från den ena änden av landet till den andra; inget levande kommer undan.
13 De sådde vete men skördade tistlar,de tröttade ut sig till ingen nytta,besvikna står de där med sin grödaför Herrens flammande vredes skull.
14 Så säger Herren om alla de onda grannfolk som förgripit sig på den egendom han gett åt sitt folk Israel: Jag skall rycka upp dem ur deras mark, och Judas folk skall jag rycka upp från dem.
15 Men sedan jag ryckt upp dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin egendom, var och en till sitt land.
16 Och om de lär sig att göra som mitt folk och svär vid mitt namn, »så sant Herren lever«, så som de lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de få leva vidare bland mitt folk.
17 Men det folk som inte vill lyssna skall jag rycka upp och förgöra, säger Herren.