2 Juda sörjer,städernas portar sjunker samman,lutar mot jorden i sorg,ett klagoskri stiger från Jerusalem.
3 Stormännen skickar sina drängar efter vatten,men när de kommer till dammenfinner de inget vatten.De återvänder med tomma kärl.Besvikna och vanmäktigatäcker de sina huvuden.
4 Marken spricker,ty inget regn har fallit i landet.Därför täcker bönderna besvikna sina huvuden.
5 Också hinden på fältetöverger sin nyfödda kalvdå det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på de kala höjdernaoch flämtar som schakaler.Deras ögon är matta,ty det finns inget gräs.
7 Fastän våra brott vittnar mot oss —grip in, Herre, ditt namn till ära!Ja, vår trolöshet är stor,mot dig har vi syndat.
8 Du Israels hopp,dess räddare i nödens tid,varför är du som en främling i landet,en vandrare som stannar en enda natt?