17 Aldrig får jag skrattatillsammans med glada vänner.Jag sitter ensam, tyngd av din hand,ty din vrede uppfyller mig.
18 Varför måste jag ständigt plågas,varför är mitt sår obotligt?Det vill inte läka.En sinande bäck har du blivit för mig,ett vatten som sviker.
19 Och nu säger Herren:Om du vänder tillbakaskall jag låta dig komma tillbakaoch bli min tjänare.Om ditt tal är lödigt och utan slaggskall du få bli min mun.Människorna skall komma tillbaka till dig,men du skall inte komma tillbaka till dem.
20 Mot detta folk gör jag digtill en ointaglig mur av koppar.De skall angripa dig,men de skall inte besegra dig,ty jag är med dig,jag skall komma till din hjälpoch rädda dig, säger Herren.
21 Jag skall rädda dig ur de ondas handoch befria dig ur våldsmännens grepp.