5 Så säger Herren:Förbannad den mansom sätter sin lit till människor,som stöder sig på mänsklig kraftoch vänder sig bort från Herren.
6 Han blir som en buske i ödemarkenoch får aldrig se det goda komma.Han skall leva i förbrända trakter,på saltjord där ingen kan bo.
7 Välsignad den mansom sätter sin lit till Herren,som litar helt till Herren.
8 Han blir som ett trädplanterat nära vatten.Det sträcker sina rötter mot bäcken.Det har inget att frukta av hettan,bladen är alltid gröna.Det ängslas inte under torra år,upphör inte att bära frukt.
9 Hjärtat är bedrägligast av allt,det är oförbätterligt — vem kan förstå det?
10 Jag, Herren, rannsakar hjärtatoch prövar njurarnaoch lönar var och en för vad han gjort,så som hans gärningar förtjänar.
11 En rapphöna ruvande på äggsom hon aldrig får kläckaär den som ohederligt samlat rikedomar:mitt i livet måste han lämna democh står där till slut som ett fån.