2 Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:Jag minns hur hängiven du var som ung,hur du älskade mig som brud,hur du följde mig genom öknen,genom landet där ingen sår.
3 Israel var helgat åt Herren,det första av hans skörd.Alla som åt av det ådrog sig skuld,olyckan drabbade dem,säger Herren.
4 Lyssna till Herrens ord,Jakobs ätt, Israels alla släkter!
5 Så säger Herren:Vad hade era fäder att förebrå mig,eftersom de gick bort från mig,följde det som var intetoch själva blev till intet?
6 De frågade inte: »Var är Herren,han som förde oss ut ur Egypten,som ledde oss genom öknen,det öde och oländiga landet,torkans och mörkrets land,landet där ingen färdas,där ingen människa bor?«
7 Jag förde er till ett bördigt landatt njuta dess frukter och allt dess goda.Men när ni kom dit gjorde ni mitt land orentoch min egendom till något avskyvärt.
8 Prästerna frågade inte:»Var är Herren?«Lagens förvaltare ville inte veta av mig.De styrande satte sig upp mot mig,profeterna profeterade i Baals namnoch följde gudar som ingen hjälp kunde ge.