6 Och du själv, Pashchur, och alla som bor i ditt hus skall föras bort i fångenskap. Till Babylon skall du komma; där skall du dö och där skall du begravas, du och alla dina vänner för vilka du har profeterat dina lögner.«
7 Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas.Du blev mig för stark, du fick övertaget.Jag har blivit till ständigt åtlöje,alla gör narr av mig.
8 Ty varje gång jag talar måste jag ropa,måste jag skrika: »Våld och förtryck!«Ja, mig har Herrens ordvållat ständigt spott och spe.
9 Men tänker jag: »Jag bryr mig inte om honom,aldrig mer skall jag tala i hans namn«,då blir det i mitt bröst som brann där en eld,instängd i mitt innersta.Jag försöker stå emotmen förmår det inte.
10 Ja, jag hör folkhopen viska:»Skräck från alla håll!Ange honom! Vi skall ange honom!«Alla som stod mig näraväntar nu på mitt fall:»Kanske låter han lura sig,så att vi får övertagetoch kan ta hämnd på honom.«
11 Men Herren står på min sida,stark och fruktansvärd.Därför skall mina förföljare snava,de skall komma till kortaoch stå där med skam,de skall inte ha framgång —en smälek som aldrig skall glömmas.
12 Herre Sebaot, du som prövar rättvist,du som rannsakar njurar och hjärtan,låt mig få se dig ta hämnd på dem,ty dig har jag anförtrott min sak.