2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:var har du inte vältrat dig i otukt?Vid vägarna satt du och väntadesom en arab i öknen.Du vanhelgade landetmed ditt horande och din ondska.
3 Regnskurarna hölls tillbakaoch inget vårregn föll,men du var fräck som en horaoch vägrade skämmas.
4 Ändå ropar du nu till mig: »Fader!Du var min vän när jag var ung!
5 Kan en vän vredgas för all framtid,kan hans raseri vara för evigt?«Så säger du, men du gjorde det onda— och det med framgång.
6 På kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad Israel, den avfälliga, har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och horade där.
7 Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta, men hon vände inte tillbaka. Detta såg hennes syster Juda, den trolösa.
8 Hon såg också att jag försköt Israel, den avfälliga, och gav henne skilsmässobrev på grund av hennes äktenskapsbrott. Ändå blev den trolösa systern Juda inte avskräckt utan började också hon bedriva hor;