2 Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Men den som går över till kaldeerna, han kommer undan med livet, han får leva.
3 Så säger Herren: Denna stad skall falla i händerna på den babyloniske kungens här, och han skall inta den.
4 Då sade stormännen till kungen: »Den mannen måste dö, för han sprider modlöshet bland soldaterna som är kvar här i staden och bland hela befolkningen när han talar till dem som han gör. Den mannen strävar inte efter folkets väl utan efter dess olycka.«
5 Kung Sidkia svarade: »Ni får göra som ni vill med honom.« Kungen var maktlös mot dem.
6 Då tog de Jeremia och kastade honom i prins Malkias brunn på vaktgården. De firade ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, bara gyttja, och Jeremia sjönk ner i gyttjan.
7 Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten,
8 och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: