25 Jag ser — där finns inte en människa,alla himlens fåglar har flytt.
26 Jag ser — det bördiga landet har blivit öken,alla dess städer ruiner.Detta är Herrens verk,hans flammande vredes verk.
27 Ty så säger Herren:Hela landet skall läggas öde,jag skall förinta det.
28 Därför sörjer jordenoch himlen svartnar därovanför.Jag har talat och tar inte tillbaka,beslutat och ändrar mig inte.
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larmtar hela landet till flykten,man gömmer sig bland snårenoch uppe bland klipporna.Alla städer är övergivna,inte en människa finns kvar där.
30 Vad tjänar det då tillatt du klär dig i scharlakansrött,pryder dig med gyllene smycken,gör ögonen stora med smink?Förgäves gör du dig vacker:dina älskare föraktar dig,de står efter ditt liv.
31 Jag hör stön som från en kvinna i födslosmärtor,skrik som från en förstföderska.Det är Sion — flämtande sträcker hon ut sina händer:Ve mig! Vanmäktig är jag inför dråparna.