21 »De offereldar ni tände i Judas städer och på Jerusalems gator, ni själva och era fäder, era kungar och era stormän och folket i landet, dem har Herren kommit ihåg, han har inte glömt dem.
22 Herren kunde inte längre uthärda era onda gärningar och era vidriga bruk, och därför blev ert land lagt i ruiner. Det utsattes för ödeläggelse och blev till en förbannelse; ingen kan bo där mer — så som nu har skett.
23 Eftersom ni tände offereld och syndade mot Herren, inte lyssnade till honom och inte följde hans lag och hans stadgar och befallningar, har denna olycka drabbat er, så som nu har skett.«
24 Jeremia sade till hela folket och till alla kvinnorna: »Hör Herrens ord, alla ni av Judas folk som är i Egypten:
25 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni kvinnor har nu i handling bekräftat era egna ord: ’Vi tänker hålla våra löften att tända offereld åt Himladrottningen och utgjuta dryckesoffer åt henne.’ Så infria då era löften, förrätta era dryckesoffer!
26 Hör därför Herrens ord, alla ni av Juda folk som bor i Egypten: Jag svär vid mitt höga namn, säger Herren, att ingen judeisk man någonstans i Egypten hädanefter skall nämna mitt namn, ingen skall säga ’Så sant Herren Gud lever’.
27 Jag vakar över dem för att bringa dem olycka och inte lycka. Alla judeiska män i Egypten skall falla offer för svärd och för svält tills alla är borta.