22 Skall ni inte frukta mig,säger Herren,skall ni inte darra inför migsom gjorde sanden till en gräns för havet,en evig spärr som inte kan genombrytas:bränningarna dånar, men förgäves,vågorna brusar, men hejdas där.
23 Men detta folk är vrångt och trotsigt,de lämnade mig och gick.
24 De tänkte aldrig:»Vi måste frukta Herren, vår Gud,han som ger regn i rätt tid,både höstregn och vårregn,och tryggar våra skördetider.«
25 Nu har era brott rubbat denna ordning,era synder har berövat er detta goda.
26 Ty i mitt folk finns onda män,som fågelfängare binder de sina nätoch gillrar fällorför att fånga människor.
27 Som korgen fylls av fåglarär deras hus fyllda av svek.Därför har de blivit mäktiga och rika,
28 skinande feta.Det finns ingen gräns för deras ondska,de dömer inte rättvist,de driver inte den faderlöses sak till segeroch hävdar inte den fattiges rätt.