1 Detta är det ord som Herren talade om Babylonien, kaldeernas land, genom profeten Jeremia.
2 Förkunna för folken, ropa ut,höj fälttecknet, förkunna,tig inte, ropa:»Babylon har fallit,Bel står med skam,Marduk har krossats.Avgudarna står med skam,belätena har krossats.«
3 Ty ett folk från norr rycker framoch gör landet till en ödemarkdär ingen kan bo.Både människor och djurflyr och är borta.
4 När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall Israels folk komma vandrande, och Judas folk tillsammans med dem. Gråtande skall de söka sig till Herren, sin Gud.
5 De skall fråga efter Sion, de skall vända blicken hitåt. De skall komma och sluta sig till Herren i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas.
6 En vilsegången hjord var mitt folk, herdarna förde dem vilse, ledde dem på avvägar i bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats.
7 Alla som träffade på dem slukade dem, och deras fiender sade: »Vi är utan skuld.« De hade ju syndat mot Herren, han som är deras rätta betesmark och deras fäders hopp.