5 De skall fråga efter Sion, de skall vända blicken hitåt. De skall komma och sluta sig till Herren i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas.
6 En vilsegången hjord var mitt folk, herdarna förde dem vilse, ledde dem på avvägar i bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats.
7 Alla som träffade på dem slukade dem, och deras fiender sade: »Vi är utan skuld.« De hade ju syndat mot Herren, han som är deras rätta betesmark och deras fäders hopp.
8 Fly från Babylonien,lämna kaldeernas land,och gå som bockar i spetsen för hjorden.
9 Nu bådar jag upp en här av väldiga folkoch leder dem mot Babylon från landet i norr.De gör sig redo för strid,från norr blir det erövrat.Deras pilar liknar en segerrik hjälte,han återvänder inte med oförrättat ärende.
10 Kaldeen skall bli plundrat,plundrarna skall få sitt lystmäte,säger Herren.
11 Ni gläder er och jublar,ni som plundrar min egendom,ja, ni skuttar som kvigor på grönbeteoch frustar som hingstar.