20 Vad skall jag med rökelse från Saba,finaste kalmus från fjärran land?Era brännoffer tar jag inte emot,era slaktoffer behagar mig inte.
21 Därför säger Herren:Se, jag lägger framför detta folkstenar som de skall snava på,far och son, granne och vän,alla skall de gå under.
22 Så säger Herren:Se, ett folk kommer från ett land i norr,ett väldigt rike reser sigvid världens bortersta hörn.
23 De bär båge och sabel,de är grymma och utan förbarmande.Med ett larm likt havets dåndrar de fram till häst,rustade för stridmot dig, arma Sion.
24 Ryktet når ossoch våra händer förlamas.Vi grips av ångestsom en kvinna i födslosmärtor.
25 Gå inte ut på öppna fältet,vandra inte längs vägarna,där härskar fiendens svärd— skräck från alla håll!
26 Mitt arma folk, klä dig i säcktyg,kräla i aska!Håll dödsklagan som över ende sonen,en bitter sorgehögtid.Ty plötsligt är förhärjaren över oss.