2 och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de älskat och tjänat och följt, som de vänt sig till och dyrkat. De skall inte samlas ihop och begravas, de skall bli till gödsel på marken.
3 Alla överlevande, de som blir kvar av detta onda släkte på alla de platser dit jag fördrivit dem, skall föredra döden framför livet, säger Herren Sebaot.
4 Du skall säga till dem:Så säger Herren:Om någon faller, reser han sig igen.Om någon tar fel väg, vänder han tillbaka.
5 Men detta avfälliga folk —varför framhärdar de?De håller fast vid sitt svek,de vägrar att vända tillbaka.
6 Jag har lyssnat och hört efter:de talar inte sanning.Ingen ångrar sin ondskaoch säger: »Vad har jag gjort!«De rusar alla blint i vägsom hästen spränger fram i striden.
7 Till och med hägern i skynvet sin bestämda tid,turturduvan och svalanvet när de skall återvända.Men mitt folk känner inte tillvad Herren kräver.
8 Hur kan ni säga: »Vi är visa,hos oss finns Herrens lag.«Ja, men förgäves har pennan präntat,förgäves skrivarna!