2 Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
3 Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
4 Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
5 Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
6 Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
7 Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
8 Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.