Ordspråksboken 30 SK73

1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.

2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.

3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.

4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?

5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.

6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.

7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:

8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.

9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.

10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.

11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;

12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;

13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;

14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.

15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:

16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog.

17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.

18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:

19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.

20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.

21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:

22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;

23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.

24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:

25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;

26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;

27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;

28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.

29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:

30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;

31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.

32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.

Kapitel

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31