1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.