6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.