3 Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
4 Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
5 Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
6 Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
7 Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
9 Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.