15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.