1 En Psalm Korah barnas, på Gittith, till att föresjunga.
2 Huru lustige äro dina boningar, Herre Zebaoth!
3 Min själ längtar och trängtar efter Herrans gårdar. Min kropp och själ fröjda sig uti lefvandes Gudi.
4 Ty foglen hafver funnit ett hus, och svalan sitt bo, der de sina ungar lägga; nämliga ditt altare, Herre Zebaoth, min Konung och min Gud.
5 Salige äro de som i dino huse bo, de lofva dig till evig tid. Sela.
6 Salige äro de menniskor, som dig för sin starkhet hålla, och af hjertat efter dig vandra;
7 De der gå genom jämmerdalen, och göra der källor; och lärarena varda med mycken välsignelse prydde.
8 De vinna den ena segren efter den andra, att man se må, att den rätte Guden är i Zion.
9 Herre Gud Zebaoth, hör min bön; akta härtill, Jacobs Gud. Sela.
10 Gud, vår sköld, skåda dock; se uppå din smordas rike.
11 Ty en dag uti dina gårdar är bättre, än eljest tusende. Jag vill heldre vakta dörrena uti mins Guds huse, än länge bo uti de ogudaktigas hyddom.
12 Ty Herren Gud är sol och sköld. Herren gifver nåd och äro; dem frommom skall intet godt fattas. Herre Zebaoth, säll är den menniska, som sig förlåter uppå dig.