1 En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga.
2 Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.
3 Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;
4 Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. Sela.
5 Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.
6 Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.
7 Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.
8 Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. Sela.
9 Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.
10 Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.
11 Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene. Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. Sela.