25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.