2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;