26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;