3 Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;
4 Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;
5 Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;
6 Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.
7 Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.
8 Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.