2 Det är fåfängt, att I bittida uppstån, och sent gån till hvilo, och äten edart bröd med sorg; ty han gifver det sina vänner, vid de sofva.
3 Si, barn äro en Herrans gåfva, och lifsfrukt är en skänk.
4 Lika som skott uti en stark mans hand, så äro ock de unge dränger.
5 Säll är den som sitt koger af dem full hafver; de komma icke på skam, då de med sina fiendar handla i portenom.