5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der.
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.