9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.