1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder.
2 Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
3 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
4 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
5 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
6 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
7 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.