9 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.
10 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?
11 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.
12 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje; På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.